Jag måste göra det men det är inte lätt. Jag mår inte så bra och då ser varje litet hinder jätte stort att nå. Jag vill för mycket samtidigt och det drar ner mig mer. Om man ska välja då. Vad man ska satsa först på:

Vikt

hälsa

jobb

familj

-allt innefattar ju mig och det är jag. Och det är mycket på samma gång!

Om jag presicerar det då:

 

Vikt - Jag har efter jag slutat röka och haft en graviditet gått upp 35kg. Dessa kilon har inte lämnat min kropp utan sitter som berget fast. Det vägrar släppa taget om mig. Några kilo ner sen alla tillbaka igen varje gång jag gör mina ryck och innan mina downperioder kommer. När jag är på topphumör så tränar jag och äter rätt. Riktigt duktig och stolt över mig själv. Konstigt nog så känner jag mig smalare då fast inget hänt på vågen.

Sen kommer en downperiod, vad det beror på har jag ingen aning om men den kommer efter 2-3 veckor. Downperioden håller i sig i 2-3veckor och sedan rycker jag upp mig en sväng igen. Under den här perioden mår jag uruselt, jag tappar glädje, blir onormalt trött, orkar inte ta för mig något. Jag kan tex inte ens komma på en maträtt eller ens laga den. Jag blir lättirriterad och jätte ledsen. Jag vill bara vara själv.

Dom här extra kilona gör att jag inte känner igen mig själv. Jag trivs inte i den kroppen alls. Jag är obekväm och jag skäms.

Hälsan - Det har hänt något i mitt liv som gjort att jag idag har så svårt för att tex gå till jobbet. Jag tror att jag har hamnat i en depression men vill inte acceptera. Jag har svårt att förstå att jag, som alltid ska vara så stark kan vara så svag. Jag tror helt enkelt att jag alltid varit svag men har alltid hört om hur stark och tuff jag är och hur jag ska klara allt, att jag idag inte vet var jag står och vem jag är. Jag vet bara att jag orkar tamejfan inte vara stark längre. 

På hälsan har jag en uppsjö av nivåer att ta mig igenom. Jga vet bara inte riktigt vart jag ska börja.

Jobb- Jag har jobbat på samma ställe i 15 år och helt plötsligt känner jag mig inte hemma där längre. Jag trivs inte. Det är riktigt sorgligt då jag alltid varit stolt över mitt jobb. Många kan intyga att jag pratat gott om det. Men nu efter en händelse i vintras så känner jag mig inte hemma längre. Jag blev nedtryckt i skorna av min chef. Jag var sämre än alla andra på att jobba, till 99%. Han sänkte procenten till 88 när jag tyckte att han var orättvis.

Efter det så har jag faktiskt bara blivit sämre i mitt mående. Han lyckades knäcka mig vad han nu skulle få ut av det?! Men det är frågor som aldrig kommer besvaras. Jag tror dock att han trodde att jag var så stark att han var tvungen att lägga sig på den nivån för att uppnå det han ville. 

Famij - När man mår som jag gör så kan det tyckas konstigt. Jag brukar ju inte vara så här. Även fast jag anstränger mig inför barnen att hålla uppe modet så ser de nog ändå att mamma inte är riktigt som förut. Även min sambo har svårt att förstå.Han kan inte ta in att jag är sjuk utan glömmer ofta bort det och kör på. Det är ingen lätt match att vara med någon som mår dåligt. När de inte vet hur eller vad de kan göra.

 

Allt det här och lite till behöver jag jobba med. Vart ska jag börja? :)