Tillfällig bokmal

Nu har jag fått ett ryck. Jag köpte mig 3 st pocketböcker på ICA. Doktor Sömn av Stephen King vilken är fortsättningen på den gamla kultfilmen The Shining eller Varsel på svenska. Märkta för livet av Emelie Schneipp och Hypnotisören av Keipler. Men det var inte nog och av en slump stack jag in på bibblan. Jag hade ett ärende i samma hus och det var då iden pluppade upp i huvudet på mig. Att läsa mer om KBT och mindfullness i kunskapssyfte för egen del. Jag hittade 2 böcker som jag lånade.
Min kära Dr Phil och en bok av Stahre, Snöllfällan. Båda böckerna berör känslor och beteenden. Stress och övervikt går hand i hand. Jag har fått ett nytt beroende kan man säga. Jag gick från nikotinberoende till mat. De jobbiga stunder jag hade tidigare med stress, irritation, prestation, ledsamhet, ensamhet osv bedövade jag med cigaretter. Nu har jag använt mig av mat och det är just där jag behöver lära mig att förstå vad som sker i mig. Vad det är som gör att jag känner som jag gör och framför allt vad det är som gör att jag äter något som för stunden dämpar känslan men som återkommer i skam och skuld igen. Jag vill lära mig att hantera de situationerna på bästa sätt utan att ta till ett beroende.
Jag ska börja med att skriva upp varje känsla och händelse samt hur dagen varit gällande maten i en vecka. Därefter har jag identifierat några av de känslor som jag får under dagarna samt vad som skett att jag fick dem.
Böckerna gav mycket "mat"nyttigt  som att bara äta vid matbordet och ingen annanstans. Att äta långsam mat. Soppa var bra inte bara för att det tar längre tid utan också för att det tydligen hållen mig mätt längre vilket jag inte alls förstått. Att skriva andra förslag istället för att ta till maten när man får impulser att äta på kylen eller skafferiet. Motion ska utföras i lugn takt. Inte som jag gör. Går all-in för att sedan bli sjuk eller få skador. Nej ett sunt förhållande till mat och motion. 
Liksom..lagom ÄR bäst!!


mallansvrld.blogg.se

Jag skriver om mina betraktelser och funderingar från mitt perspektiv som 3-barns mamma och vilsen industriarbetare som fått diagnos utmattningssyndrom och panikångest.

RSS 2.0