Nu har midsommar varit.

Svenska flaggan, blommor i håret och dans runt stången. När jag var liten firade vi alltid midsommar på sjön. Vi hade en träbåt med 4 bäddar. Den åkte vi ut med till någon ö i Mälaren och firade in midsommar. Vi var ofta själva, jag mamma och pappa. När jag blev större tog jag med någon kompis. Men vi var alltid ute på sjön och därför kan jag inte riktigt känna mig hemma med de traditioner som finns på torra land så att säga. 

 

Jag tycker att vissa vräker på ordentligt och visst det skulle jag också kunna göra OM jag orkade. Istället har det blivit en lugn kväll med god mat bara. Om några år då vi lyckats fixa ute i stugan och köpt fler små gillestugor så kan vi ha familjehelg där. Längtar faktiskt tills vi kan vara tillsammans där allihopa. Skapa nya traditioner.

 

Jag kan inte låta bli att ta upp ett annat perspektiv av midsommarfirande. Ett överdrivet, halvt småsjuka, nästan sekt liknande. Nyfunna vänner som har stort behov att hävda sig om hur bra de har det ...på FB. Jisses är man på samma fest behöver man väl ändå inte berätta hela tiden på FB hur mycket man älskar än den ena än den andra. Det blir liksom pinsamt å deras vägnar, speciellt när åldern ligger på 30-48år. 

Ha skoj bara. Skit i FB; njut av stunden. Passa på då den överdrivna vänskapen säkerligen svalnar snart.

Kan med stor lättnad inse hur skönt jag själv hade det. Inget trams.

Glad midsommar