Idag känns det betydligt bättre i kroppen. Värken har börjat släppa och nu kan jag börja hosta upp skiten ur lungan som stoppa upp möjligheten att andas. Jag har inte heller gaser och ont i magen längre. Diarre har jag dock fått behålla än. Nu hoppas jag att inga fler biverkningar än viktnedgång uppträder .. hihi

 

Om någon timma ska jag ta mig ned till jobbet och prata med vår ER-employeer reserch om tjänstledigt för studier. Hoppas att det går som en dans så jag slipper ta till facklig och f-kassan som hjälp. Jag har fått familjen bakom mig i beslutet om att sadla om. Det känns befriande. Jag vill att alla i familjen känner sig trygga i mitt val. Det känns härligt att min sambo stöttar mig.

Det är en en blandad känsla av skräck och förtjusning men tryggheten jag haft på jobbet finns ändå inte kvar så det här blir en ny rikting i mitt liv.

 

Jag tror att ångest och oro ofta har ett ärende i våra liv. Oro kan vara en signal på att något nytt håller på att födas, en möjlighet som man hittintills inte anat, en förändring som är på väg i ens liv. Det ser man inte för stunden MEN det klarnar först längre fram.