Ok jag ger mig! Jag kan inte hålla det för mig själv längre. Det där brevet jag skrev om tidigare. Jag bollar med tankar fram och åter. Hur jag ska göra? Hur kommer det bli? Kan jag? Är jag för gammal? Kommer jag få jobb? Klarar vi oss ekonomiskt?  osv osv..

 

Jag har kommit in på en utbilning. Behandlingspedagog. 

 

Tusentals frågor och funderingar tar upp en stor plats i huvudet. 

Jag sökte in och blev efter första utgallringen inbjuden till en heldag på skolan. Där fick vi testa på drama, psykiatri, psykologi och svenska. Under lektionerna satt det flera av lärarna och kollade in oss. Vi blev fotade och intervjuade en i taget. Jag börjar på Å så självfallet var jag sist som alltid i skolan haha.. Inrevjun gjordes av psykologi/sociologi läraren samt av rektorn på skolan. De frågade en massa frågor utifrån ett frågeformulär som jag fyllt i innan.De frågade om min sjukskrivning och min sjukdomsbild, hur jag trodde det skulle påverka mig. Jag berättade vad som hänt mig och vad jag trodde i framtiden. 

De tyckte jag var otroligt glad och rektorn undrade hur jag lyckades hinna med allt jag var involverad i på 24 timmar. Ehh jag var i chock..jag har ju strykit massor av saker som jag tyckt "kanske" blev för mycket. Att stryka mer går jag inte med på hihi.. 

Det var en rolig dag och jag var helt upp i varv efter hemkomst till och med.

Glad och pigg. Inte trött och slut som efter ett kort besök på jobbet. 

 

Jag kom in trots min panikångest och uttmattningssyndrom samt de koncentrationsvårigheter som uppkommit. Jag kom in hahaha..

MEN hur gör jag nu???