Visioner och önskningar

Det har hettats till ordentligt här i staden jag bor. Nu är det en gammal bandyplan som kommunen måste ge ett avgörande beslut på måndag. Ska den rustas ner eller rustas upp. Pengarna finns inte och om de väljer rusta upp så kommer pengar tas från andra "penga potter". Det är ju självklart att man vill ha kvar bandyplanen. Jag var där och åkte några gånger under uppväxten. Men vi åkte mest hemma eller på en annan spolad is i stan. Min son var där och spelade när han var liten. Han var med i ett bandylag en kort period. Sedan blev ishockey mer intressant. Ska jag vara ärlig så var jag glad över det beslutet. Jag höll på att frysa ihjäl haha.. Han har åkt några gånger till där under hans uppväxt. Senast var 1 gång i vintras. Samma var det med Jens, vi kunde åka på isen där vi bodde. Kommunen spolar isen varje vinter.
Nu står kommunen inför ett stort dilemma. Ställverket är så gammalt att det kan börja läcka. Det är klassat som explosionrisk och 7 ton ammoniak kan flyga i luften kring tättbebyggt område. I närheten har vi även 3 bensinstationer. Det finns även 2 skolor och 3 förskolor i närheten förrutom alla hyreshus som ligger 200 m ifrån bandyplanen. Eftersom det är ett sportfält med flera fotbollsplaner, tennishall, pingisgymnasium och ishockeyhall i ansluting så cirkulerar våra barn där. 
Nu vill över 3500 st att vi ska ha kvar den. De säger att barnen väljer att supa, slåss och råna om de inte har kvar bandyplanen. De skäms över Köping. De har börjat slänga ut glåpord och fula ord om våra kommunalpolitiker. 
RIKTIGA TROLL bor i min stad. Visst kan man vara arg men att bli helt jäkla galna över en bandyplan som bara utnyttjas av 3 st bandylag, varav 2 är pojklag, är absurt. De är ca 50 st aktiva i klubben. Allmänhetensåkning utgör några procent förstås. Problemet är för Kommunen att det inte finns pengar för detta. Driftkostnaden ligger på 700000 kronor. Ska de köpa nytt hamnar kalaset på ca 20 miljoner.
Det är mycket pengar för en liten kommun som samtidigt vill ha en ny sporthall och badhus som lovats av kommune. De vill inte bara ha en ny bandyplan nu utan en arena men bandyplan innuti. Absolut det vore helt fantastiskt. Ursäkta men jag kan inte låta bli att skratta. Samtidigt vill man inte betala skatt och en höjning av den skulle vara fruktansvärt. 
En person som figurerar i tidningar och tv, en känd bandyspelare lovar nu helt plötsligt när isen kanske ska läggas ner att de ska ha en kamp mellan veteraner precis där. Om den finns kvar förstås. Uppviglare.
Det är faktiskt vanliga människor som sitter där och ska besluta om det här. Det har gjorts kontroller och flera olika kostnadsförslag har lagts av externa utredare. Enhetschefen och tjänstemännen inom kultur och fritid har säkerligen jobbat arslet av sig för att hitta bästa möjliga utväg. De lämnade in rapporten till kommunfullmäktige och ett beslut måste göras på de grunder de har att gå på. Om jag minns rätt så har enhetschefen själv spelat.
 
Jag undrar vad bandyföreningen gjort för att försöka få ha kvar planen. Jag vet att de brukar åka till Västerås och träna nu under sommarhalvåret.  Men vad har de gjort för att bevisa att planen ska vara kvar? Har de själva varit drivna eller har de åkt snålskjuts på denna frontfigur och trott att det löser alla problem. Att barnen skulle storma planen när de har en idol som spelat på vår bakgård. Vad vet jag.
 
Och vad sitter de stora företagen i vår stad på för guldgruva. Där finns det pengar och de har också ett samhälls ansvar. Det finns inte en kommun men stor ishall eller stor arena där kommunen har kunnat stå för kalaset. Det är företag som sponsrat. Sandvik sponsrade Bandyarenan i Sandviken, Coop sponsrade ishockeyhallen i Luleå. Löfbergslila i Karlstad. osv
Fram med stora plånbökerna och se till att vi får en arena, sporthall och äventyrsbadhus, släng dit ett spa också.
 
På måndag ska ett beslut fattas, ett jävligt svårt beslut. 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

mallansvrld.blogg.se

Jag skriver om mina betraktelser och funderingar från mitt perspektiv som 3-barns mamma och vilsen industriarbetare som fått diagnos utmattningssyndrom och panikångest.

RSS 2.0