Hälsa på jobbet!
Idag gjorde jag en sporadisk vända till jobbet. Det var till Ica jag skulle och en sväng till HM men jag svängde in på företagets parkering. Jag stängde av motorn och satt en stund och andades. Jag kände hur ångesten kom krypande. Men jag bestämde mig för att gå in. Det gick bra. innanför dörren stod vår Er. Employeer reserch någonting och vi gick in ett rum och pratade lite. Jag fick veta att när det är dags att börja arbetsträna skulle mitt förslag att fungera bra. Vilken lättnad. Det känns skönt istället för det föregående förslaget de hade som jag kände var helt fel för mig att börja min arbetsträning på.
Efter vi pratat gick jag in på verkstaden en sväng. Stannade och prata med fyra kollegor när jag kände att det blev för jobbigt med de höga ljuden inne i verkstaden. Jag började svettas och fick stickningar runt munnen. Dags att gå ut. Jag gick ut på baksidan och där satt en kollega och rökte. Vi växlade några ord och sedan pratade jag med ett annat gäng kompisar som satt och lunchade ute på gården. Det blev väldigt mycket prat men det var behövligt och roligt att höra att de saknar mig.
Efter vi pratat gick jag in på verkstaden en sväng. Stannade och prata med fyra kollegor när jag kände att det blev för jobbigt med de höga ljuden inne i verkstaden. Jag började svettas och fick stickningar runt munnen. Dags att gå ut. Jag gick ut på baksidan och där satt en kollega och rökte. Vi växlade några ord och sedan pratade jag med ett annat gäng kompisar som satt och lunchade ute på gården. Det blev väldigt mycket prat men det var behövligt och roligt att höra att de saknar mig.
Vi gick genom verkstaden och ut på stora ingången. Där fastnade jag återigen med arbetskamrater.
De vill höra hur jag mår. Det känns gymt mycket lättare att berätta för dom nu än vad det gjorde för ett par veckor sedan. Jag sänkt garden och insett att jag inte orkar vara så duktig och stark. Det är skönt dessutom att kunna se sig själv på ett sundare sätt. OBS obs bara på vissa sätt!! Vikten=katastrof läge
Sen stannade jag och en vän innanför dörren och pratade. Då kom verkstadschefen och ville höra hur jag mådde. Jag berätta som det var att jag mått sämre de senaste 4 veckorna men att jag var på väg ur gropen åter igen. Han sa då, helt förvånande, att jag skulle ta hand om mig själv, bli ego och lära mig att säga nej. Att de som betyder nåt är familjen och att jobbet kommer sedan. :O <--- Så såg jag ut då Han var ju den som påstått att det inte fanns någon stress på jobbet och OM man nu var det så berodde det på hemförhållandena :o
Det var skönt att höra sånt från han och dessutom fick jag en kram.
Sen åkte jag och luncha med gubben, handla, hämta Molly och vi två däckade av trötthet. Molly för en hård dag på dais med alla vänner och jag för att jag hälsat på på Jobbet.
