Igår var jag till mitt jobb för att hälsa på och lämnade läkarintyg för ytterligre fölängt sjukskrivning. Jag stannad kvar i bilen en liten stund så jag fick andas och ta mig mod att gå in. Fan att det ska vara så svårt!!

 

Jag gick in i entren och såh att er inte satt där så jag smög upp å övrvåningen och gick in till mattanten Sirpa. där var det lugnt, vi tog en kaffe och prata lite. Efter kaffet och efter en mindre panikattack smög jag ut på verkstaden utan skyddskor, hörsel- eller glasögonskydd.

Stannade hos min kära kollega och vän Sylvia. Där blev det kramkalas sen gick vi vidare ut på baksidan då väggarna kom mig för nära. Då följde fler med ut och vi kunde stå och skratta.

 

När jag sedan skulle gå hem igen kom min chef..hjälp skrek det i kroppen på mig..Hej Malin sa han och undrade om jag hade tid några minuter. Vad skulle jag göra. Han som sänkte mig totalt sist vi pratatde för 5 månader sedan. Sa hur dålig jag var och hur jag till 99%gjorde ett sämre jobb än alla andra. Han som var grundorsaken att jag blev sjukskriven. 

Jag tog mig mod och gick in för att säga att jag inte orkar men som vanligt ger jag mig för andras vilja och sa ok. Vi gick in på ett mötesrum, det rummet vi satt i då jag fick min dom av samme chef. Jag kände mig trängd men satte mig ner. Då säger han till mig att han vill be så hemskt mycket om ursäkt för det som han gjort mot mig.

 

Jag svarade något om att jag kämpar att kunna komma tillbaka. Att det var bägarn som rann över. Att vi skulle kramas. Vi kramades. Sen gick jag.